Jag gillar inte att ta risker. Snarare än att sikta mot skyarna och hoppas på att landa bland stjärnorna ställer hellre jag in siktet och ambitionsnivån betydligt lägre, kanske bland molnen eller någonstans bland trädtopparna. Stressen och oron jag upplever när jag tar risker tär helt enkelt mer på mig än vad glädjen vid en eventuell vinst lyfter mig, rent generellt. Jag är kort sagt riskavers. Mitt synsätt på amorteringar och investeringar har speglat detta: Amortering framför investering. Fram tills helt nyligen.
Alternativkostnad
Investeringar kan gå bra eller helt åt skogen, men en amortering är alltid en garanterad vinst – i alla fall om jag bara tittar på skuldkontot. Minskar jag min skuld förbättrar jag min nettoförmögenhet, riskfritt och garanterat. Nettoförmögenhet = Tillgångar - Skulder. Enkel matematik. Tänkte jag. Varför riskera att spela bort pengar (om än med en viss chans till vinst) om jag genom att minska min skuld istället kan få en liten men garanterad förbättring av min nettoförmögenhet? Slow and steady…
Men det är en allt för begränsad syn på investeringar och risk, både på kort och på lång sikt. En liten amortering är förvisso en garanterad monetär vinst, men speciellt på lång sikt kan alternativkostnaden vara stor. Pengar som investeras har ju en chans att växa till ett större belopp än motsvarande amortering hade resulterat i. Så länge räntan på lånet är låg (vilket räntan på CSN:s studielån måste sägas vara) borde chansen för en investering att växa snabbare än så vara övervägande.
Beroende på hur mycket du amorterar eller investerar minskar dina skulder medan investeringarna ökar, och om målet är skuldfrihet – i betydelsen en positiv nettoförmögenhet – är frågan när de absoluta beloppen är lika stora; när det positiva värdet av din investering blivit lika stor som det absoluta värdet av din skuld är den sammanvägda summan noll och du kan, om du så vill, betala av ditt lån och bli skuldfri. Alternativkostnaden av att amortera på din skuld är den potientiella vinst motsvarande investering hade kunnat ge upphov till – en vinst som kanske hade kunnat växa sig större snabbare än skuldbeloppet hade kunnat minska på samma tid. Det är enkel matematik, men det är först med det senaste halvårets (våren 2019) kraftiga börsuppgångar och resulterande investeringstillväxt som det matematiska faktumet för mig trumfat det emotionella faktumet att jag inte tycker om att ta risker.
Samtidigt som en amortering på en skuld (i mitt fall mina studielån) alltid är en garanterad vinst i sig självt går man miste om den sannolikt högre vinst som man hade kunnat uppnå om man istället hade investerat pengarna brett och långsiktigt på börsen, exempelvis i indexfonder. Historiskt sett har börsen på lång sikt gett större avkastning (drygt åtta procent årligen justerat för inflation¹) än vad många lån kostar i ränta.
Skuldfrihet
Kort sagt är det så jag ser på saken just nu: fokus ligger på att inte bara amortera på lånen, utan också på att få mina investeringar att växa. Målet är att nå en positiv nettoförmögenhet, såtillvida att tillgångar - skulder ≥ noll. Då kan jag, om jag så vill, välja att betala av studielånen och bli skuldfri. Det tror jag är en mer nyanserad och smart strategi än min tidigare dito att fokusera helt på skuldkolumnen allena.
Och då har vi inte ens riktigt rört fenomenet ränta-på-ränta.
- SIXRX – Historisk avkastning, https://rikatillsammans.se/historik/sixrx/
comments powered by Disqus